SKANDINAVIEN - minder SKANDINAVERE OM HVOR MEGET FÆLLES VI HAR AT KÆMPE FOR OG IMOD !
torsdag den 24. januar 2013
onsdag den 23. januar 2013
tirsdag den 22. januar 2013
søndag den 20. januar 2013
lørdag den 19. januar 2013
fredag den 18. januar 2013
torsdag den 17. januar 2013
onsdag den 16. januar 2013
mandag den 14. januar 2013
søndag den 13. januar 2013
lørdag den 12. januar 2013
torsdag den 10. januar 2013
onsdag den 9. januar 2013
mandag den 7. januar 2013
torsdag den 3. januar 2013
onsdag den 2. januar 2013
tirsdag den 1. januar 2013
Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från.
”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna”
Uppdaterad 2010-11-28 00:12.
Publicerad 2008-04-08 00:50
Krav på genomlysning av svensk invandringspolitik: Den
politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl-
och flyktingfrågor.
Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel
beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio
varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande. Det är alltså
en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest
utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som
massmedier. Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället
har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör
invandrar-, asyl- och flyktingfrågor. Nu borde regeringen genast utreda
hur mycket de
människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i
skatteintäkter. Att ett samhälle faller sönder på grund av en alltför
stor invandring gagnar ingen. Det skriver Gunnar Sandelin, journalist,
socionom och tidigare pressombudsman på Bris.
Från mitten av sjuttiotalet
och tio år framåt arbetade jag på socialbyrå och behandlingshem i
Stockholm. Som färsk socialarbetare hamnade jag i en tradition som jag
från början instinktivt reagerade mot, men som jag ändå snabbt föll in
i. Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd
semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag
betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert
visste hade svarta jobb vid sidan om - allt för att undvika obehagliga
konfrontationer. Om en folkgrupp sa en av mina chefer att "vi får väl
försörja dem som en folkloristisk färgklick." I backspegeln är det
tydligt att jag för egen del saknade tillräcklig erfarenhet och det
civilkurage som skulle ha krävts för att kunna rucka på det eftergivna
och förstående systemet. Många gånger byggde hjälparna upp ett osunt
bidragsberoende, oavsett om klienterna var svenskar eller hade utländsk
bakgrund.
Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna. Sedan dess har jag funderat över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så dålig verklighetsförankring i frågan. Hur många inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån? Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns. Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers intolerans. På SVT kallade vi den genomsnittliga tittaren för "Nisse i Hökarängen".
læs mere....
http://www.dn.se/debatt/journalisterna-morklagger-sanningen-om-invandrarna
Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna. Sedan dess har jag funderat över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så dålig verklighetsförankring i frågan. Hur många inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån? Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns. Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers intolerans. På SVT kallade vi den genomsnittliga tittaren för "Nisse i Hökarängen".
læs mere....
http://www.dn.se/debatt/journalisterna-morklagger-sanningen-om-invandrarna
Abonner på:
Opslag (Atom)