SKANDINAVIEN - minder SKANDINAVERE OM HVOR MEGET FÆLLES VI HAR AT KÆMPE FOR OG IMOD !
mandag den 30. juli 2012
Norsk turist gruppevoldtaget af svenskere i Alanya - muteret multikultur.
Størst mulig tavhed og pixellering i Sverige og Norge om dette udslag af muteret multikultur. Ekstra Bladet er lidt klarere i mælet. Svenskerne er de herrer man ser i videoen: Isa Baryauno, Jimmy Lukas Toksoy, Masso Dikran och Ornama Aryo Chabo alle fra Södertälje. De var nok løbet tør for blondiner i Sveriges “Lille Baghdad,” de der kunne, er flygtet fra byen for længst, så de skiftedes til at voldtage nordmanden hele natten iflg. sigtelsen. Skal de nu håbe på tyrkisk eller feministisk, svensk retspraksis, eller er det ikke snarere hip som hap? DE er nok vredere i Tyrkiet, hvor det er en stor histore, over at få sværtet deres turistmagnet, end svensk feminisme er over at svenske gruppevoldtægter nu går på eksport. (2009: Tusentals flyr från Södertälje.)
lørdag den 28. juli 2012
onsdag den 25. juli 2012
Men det pågår ingen Islamisering.
.Moskéer växer upp som kulturimka svampar både här och där- men det pågår ingen Islamisering.
perialistis
tirsdag den 24. juli 2012
mandag den 23. juli 2012
DU betaler - fysiskt - psykiskt og økonomisk...
Grafik: FTNYTT REKORD: Sverige ska ta emot 174 500 asyl- och anhöriginvandrare under 2012/2013.
Avslöjat: 174 500 nya bidragsinvandrare till Sverige – PÅ TVÅ ÅR
Migrationsverket mörkade chocksiffrorna
Publicerat den 14 juni 2012 kl 18:58
SVERIGE.
Invandringen till Sverige förväntas
under de kommande åren att öka – rejält. Under 2012 och 2013 kommer
enligt Migrationsverkets beräkningar bara antalet asyl- och
anhöriginvandrare att uppgå till 174 500.
Där Migrationsverket i sitt pressmeddelande hävdare att det ”sannolikt kommer 31 000 [asylsökare] i år och nästa år”, visade det sig att vad som avsågs var 31 000 personer per år och inte sammanlagt på två år.
När Gunnar Sandelin räknade det totala antalet förväntade bidragsinvandrare under de två åren kommer han fram till en siffra som är betydligt högre än tidigare år.
”Totalt rör det sig alltså om 174 500 asyl- och anhöriginvandrare under två år! Jag har inte sett eller hört någon journalist nämna denna siffra någonstans. När våra grannländer minskar motsvarande mottagande går utvecklingen i Sverige markant åt andra hållet”, skriver Sandelin.
Den kraftiga ökningen är ett resultat av att DNA-prov nu kan användas som identifiering av anhöriga. Särskilt anhöriginvandringen från Somalia förväntas öka lavinartat.
søndag den 22. juli 2012
Den snigende islamisering.....
Bygningen af prestigemoské i Köln udvikler sig til et mareridt
Bygningen af en moské i den tyske
by Köln er blevet taget under behandling af den tyske tv-kanal ARD.
Moskéen er den største i Tyskland. foto: Colourbox.
En dokumentarfilm på den tyske
tv-kanal ARD lægger al politisk korrekthed til side, når den tager
byggeriet af moskéen i Köln under behandling
ARD, der svarer til DR 1, sendte tirsdag aften den 90 minutter lange dokumentarfilm ”Allah in Ehrenfeld”, som tog forbavsende ublidt på den muslimske bygherre. Instruktør og filmhold har gennem syv år har fulgt projektet og skildrer en proces præget af kiv og strid, både ideologisk og angående selve byggeriet.
Det er Tysklands største moské, man opfører, så projektet har betydelig symbolværdi. En undersøgelse i Köln viste for nogle år tilbage, at 36 procent af byens borgere fandt byggeriet acceptabelt, og at 27 procent ønskede, at moskéen blev mindre imposant, mens 32 procent var imod uanset byggeriets størrelse.
LÆS OGSÅ: Tysk presse ser mere positivt på kristendom end på islam
De stærkeste modstandere har organiseret sig i organisationen ProKöln, som af medierne kaldes højreradikal. Projektet har derudover en meget prominent kritiker i den fremtrædende, 89-årige forfatter Ralph Giordano, der bor i Köln.
I ”Allah in Ehrenfeld” kalder han moskéen for ”et vartegn for snigende islamisering“ og ”en krigserklæring” . Til en gruppe muslimer siger han: ”I må gøre jer tanker om, hvilket problem I udgør for flertalssamfundet.” En udtalelse, der ryster Spiegels tv-anmelder.
Giordano har ellers ikke tidligere lagt fingrene imellem. For fem år siden kaldte han i Kölner Stadt-Anzeiger byggeriet for ”et monument over fejlslagen integration” og skrev blandt andet:
”Jeg vil også fremover insistere på min kulturelle selvbestemmelse, på en livsform, som er min og som på mange måder ikke stemmer overens med den muslimske. Og det vil jeg have lov at sige uden indskrænkning. Jeg vil have lov at sige, at jeg i de tyske gader ikke vil møde hverken burka-bærende eller chador-indhyllede kvinder, lige så lidt som jeg vil høre muezzin-råb fra hushøje minareter.”
Han har høstet massiv kritik, man talte om Giordanos ”intellektuelle selvmord”, men han har dog også modtaget støtte, blandt andre fra den tyrkiskfødte sociolog Necla Kelek, der i Frankfurter Allgemeine har argumenteret for, at en stormoské faktisk modvirker integration.
I Vesten kommer sådanne nemlig til at fungere som ”medinaer”, anfører hun, et multifunktionshus, hvor shariaen kan råde. En medina bliver en by i byen, bemærker Kelek, med koranskole, korrekte fødevarebutikker, rejsebureauer, begravelsesinstitut, restauranter, tesaloner, frisør – alt hvad en muslim behøver uden for hjemmet. Ikke just en model for integration, bemærker hun.
RENT PRAKTISK HAR moskébyggeriet i bydelen Ehrenfeld i Köln udviklet sig til et mareridt med store forsinkelser og eksploderende omkostninger, og i oktober sidste år blev arkitekten Paul Böhm fyret, angiveligt på grund af fejl og mangler i byggeriet.
Det antydes i filmen, at den tyrkisk-tyske bygherre i virkeligheden skilte sig af med ham af andre grunde, nemlig at det blev stadigt sværere at formidle til baglandet i Tyrkiet, at en kristen arkitekt var ansvarlig. Paul Böhm har tidligere tegnet kirker. I tyrkisk presse verserede historier om, at Böhm havde smuglet kristne symboler ind i bygningen, blandt andet et kors og et P, der skulle stå for pax eller Paulus. En omvendt Da Vinci-kode-historie.
Filmholdet var til stede ved pressemødet i 2011, hvor en tydeligt berørt Böhm afskediges. Der er udstedt forbud mod bestemte spørgsmål, og da journalisterne irriterer arrangøren, afbrydes seancen. Bygherren hedder Ditib, en tyrkisk-muslimsk sammenslutning af 880 tyske koranmenigheder, der tilsammen tæller en million muslimer.
Dokumentarfilmens instruktør Birgit Schulz antyder, at tyrkiske hardlinere har mere indflydelse bag kulisserne i Ditib, end man tror. Ditib går for at være liberal, men står i et ret direkte afhængighedsforhold til Tyrkiet, siger hun undervejs.
Schulz er gennemgående neutral i sin fortællestemme i den lange dokumentar, men bemærker på et tidspunkt:
”Jeg må spørge mig selv, om jeg ville bo i nærheden af denne moské”.
Indfødte tyskere fraflytter nemlig bydelen Ehrenfeld. Og hvad værre er, siger Birgit Schulz:
”Man fortæller mig, at kölnernes forargelse er forstummet. Denne tavshed gør mig urolig.”
TILLIDEN LIGGER I RUINER, forholdet til Kölns befolkning lider skade, og fordomme om en tyrkisk bygherre bliver bekræftet. To borgmestre, der har forsvaret byggeriet, river sig i håret.
Set udefra må man konstatere, at ARD’s dokumentarfilm har et uvant kritisk anslag. Ingen stryges med hårene, og Ralph Giordano holdes ikke ud i to fingre til spot og spe.
Den tyrkiske præsident, Recep Tayyip Erdogans selvbevidste optræden som præsident for også Tysklands 1,7 millioner tyrkere begynder måske at vise utilsigtede virkninger.
fredag den 20. juli 2012
torsdag den 19. juli 2012
tirsdag den 17. juli 2012
mandag den 16. juli 2012
Sharia in the West - is like urin in a waterhole - any amount - is too much !
The peacefull and moderate muslims - are so peacefull and moderate - that they are total invisible - that's part of the problem !
søndag den 15. juli 2012
torsdag den 12. juli 2012
Hadet mod politifolkene er indædt.De er som et helt ulvekobbel.
’De hader os helt vildt’
Foto: Stefan Vermuth/Scanpix
Forstærkningerne har været for længe undervejs, erkender politiet. Men omkring midnat strømmer der politistyrker fra hele London til Tottenham. »Jeg vidste, kolleger var såret. At der brændte bål i gaderne, og at uroen var ved at være ukontrollabel,« fortæller betjenten. »Så det gjaldt om at få gutterne derover i en fart.«
Mens de to mandskabsvogne nærmer sig optøjerne, udsender politiradioen en strøm af dårlige nyheder. »Sribevis af kolleger er sårede. Kollega nede, kollega såret, vi skal bruge en læge, en kollega mere er nede, vi kan ikke finde den og den, ved nogen, hvor han er?«
Politibusserne har kørt 32 kilometer fra Sutton i det sydvestlige London, da de uforvarende havner direkte i centrum for optøjerne på Tottenham High Road.
»Pludselig hagler det ned over os med mursten, flasker og stilladsdele. Og vi var ligesom … For fanden mand, okay, det sker rent faktisk nu.«
Busserne kører videre, passerer flere udbrændte politibiler og en dobbeltdækkerbus, der er omspændt af flammer. »Der blev bare ved med at være smadrede vinduer og sten, og jeg tænkte: ’Det her er ikke virkelighed, det er som en filmoptagelse’.«
Betjenten – en af de 130 politifolk, som The Guardian og London School of Economics har interviewet til en undersøgelse af sidste års engelske optøjer – var på vej mod en oplevelse, han aldrig vil glemme.
»Jeg tænkte bare: Hvor meget længere kan det her blive ved? Det er jo det rene helvede,« siger en 52-årig inspektør, som blev slået bevidstløs kort efter sin ankomst til Tottenham. »Hvis nogen af mine betjente går i aktion nu, løber de os over ende. Og myrder os.«
Optøjerme i Tottenham har varet fire timer. En protest over politiets nedskydning, to dage tidligere, af en lokal borger, Mark Duggan, har udviklet sig voldeligt. Der er plyndringer i gang tre kilometer mod vest i Wood Green. Stadig ved hjælp af sin iPhone guider betjenten politibusserne gennem brun røg og forbi flammende bygninger ad gader, der er oversået af sten og andet kasteskyts.
Ved et Aldi-supermarked må politibusserne at stoppe. »Alle indkøbsvognene var trukket ud i en stor kæde og væltet om, så de kunne bruges som barrikade,« siger han. »Man kører ikke bare hen over indkøbsvogne. Så vi gjorde holdt. Alle tjekkede, at de havde spændt deres hjelme fast og havde deres grej parat.«
Da bussens dør åbnes op, bliver han først overrumplet af larmen. »Uromagerne råbte og skreg og smed med brosten, imens politisirener gjaldede i det fjerne.« Han og hans kolleger slutter sig til en kæde af 10-12 urobetjente, der kæmper med 300 uromagere. »Det er svært at trække vejret i røgen. Og hjelmens glasvisir dugger til med det samme, så jeg næsten ikke kan se, hvor jeg går.«
Indkøbsvognene danner en naturlig skillelinje, og luften er tyk af kasteskyts. Politiet forsøger gentagne gange at komme op over vognene, men da det endelig lykkes for betjenten og en håndfuld af hans kolleger, må de konstatere, at de er isolerede og under angreb.
Der er ikke andet at gøre end at foretage et omgående tilbagetog. Betjentene klatrer tilbage over vognene med undtagelse af én.
»Jeg kommer ikke helt over, fordi jeg hænger fast i et eller andet,« siger han.
»Pludselig mærker jeg hænder, der tager fat i mig og prøver at trække mig tilbage. Det farer igennem mit hoved, at hvis får de fat på mig, er det slut. De var en hel flok. Den var ophidset, det var mørkt, og det var kaotisk – så det ville jeg ikke overleve.«
Hændelsen finder sted 500 meter fra det sted, hvor politibetjent Keith Blakelock blev stukket ihjel under Broadwater Farm-optøjerne 26 år tidligere.
Plyndringer
Mens førstedagen af de engelske optøjer er præget af intens vold mod politiet, domineres andendagen af omstrejfende bander, der i stor stil udplyndrer butikker og varehuse. Nogle af de mest vanvittige plyndringer sker i Brixton i det sydlige London.Da en 25-årig kvindelig politibetjent ankommer i en bus fyldt med politi, ser hun folk, der spæner af sted med fladskærms-tv ’er og bærbare computere. Politiet holder ind ved et varehus tilhørende kæden Currys, der sælger husholdningselektronik.
»Inspektøren siger bare: ’Der bliver plyndret. Vi er nødt til at omringe dem for at hindre dem i at flygte.«
Betjenten og to andre kolleger står vagt ved en udgang, iagttager plyndringerne og råber: »Bliv derinde, alle sammen – I er omringet, I kommer ikke ud.« Men da røverne strømmer ud, retter en af dem en brandslukker imod hendes ansigt og trykker af.
»Jeg havde visiret nede, men jeg fik det i ansigtet alligevel, syntetisk skum smager ikke godt.«
Hun kæmper i blinde, indtil hun får skummet væk, og ser da en kollega, der slås med en mistænkt på jorden.
»Pludselig hører jeg én råbe, det må være min inspektør: ’Kom så ud derfra alle sammen – nu!’«
En stor menneskemængde styrer direkte mod politiet og betjenten flygter ind i et salatfad. Indenfor er der to andre betjente og tre anholdte. Chaufføren forsøger at finde vej gennem menneskehavet, kører frem og så tilbage. »Vi kom ikke nogen vegne,« siger betjenten. »Jeg var bare enormte bange for, at sidedøren skulle åbne sig, og at jeg ville blive trukket ud.«
Imens betjentene forsøger at fastbolte døren, bliver der slynget en mursten ind gennem bagruden.
»Min kollega bagude begynder at råbe: ’Ruden er knust, ruden er knust’! Min anden kollega forsøger stadig at holde døren lukket. Jeg tror ikke, han har fået sat sikkerhedslåsen ordentligt på, og lige pludselig kommer der den her machetekniv igennem, der ligesom begynder at hugge ud efter hans hånd. Godt at han havde sine handsker til at beskytte sig,« siger hun.
På tredjedagen i Hackney i det østlige London er en 25-årig civilklædt betjent i knibe. Uden hjelm, skjold eller træning i urobekæmpelse er han i en sårbar position. »Jeg husker en eller anden sagde til mig: ’Så bliv dog hos din chauffør’ – ’jamen, hun er allerede væk’. En anden kollega trækker staven, og jeg tænker: ’Åh ja, min stav, hvor kunne jeg godt bruge den nu’. Uromagere lige foran ham brækker brosten op og bruger dem som kasteskyts. Andre har fastgjort knive til spadeskafter, som de svinger truende. ’Hey, hvad fanden har I gang i?’ sagde jeg og tænkte: ’Bare jeg dog havde et skjold’. En brosten flyver gennem luften og splintres i to. Da den lander – fra en eller anden mærkelig skæv vinkel – ryger den ene halvdel lige ind i ansigtet på mig. Jeg bliver slået omkuld, men kommer på benene igen.«
På dette tidspunkt er titusinder af mennesker på gaderne i de engelske storbyer i fuld gang med at lave hærværk, tænde bål og plyndre, de fleste af dem i London. Indsatte betjente fra hovedstadspolitiet bruger udtryk som »i undertal«, »frustreret«, »skræmt« og »overvældet« om den kritiske situation.
Men hvor uromagerne reelt har overtaget dele af London, har de mindre succes i Liverpool. Trods vedholdne forsøg gennem 48 timer lykkes det dem aldrig at trænge ind i bymidten. Med disciplinerede kæder formår politiet at holde uromagerne i områderne omkring Toxteth i det sydlige Liverpool.
Men volden mod politiet er lige så intens som i London. Politiet bliver angrebet med golfkøller og benzinbomber. En kvindelig betjent ser uromagere trække ejendomsmæglerskilte op af jorden og bruge de spidse ender til at angribe politiets heste. Hadet mod politifolkene er indædt.
»De hader os helt vildt,« siger en anden Liverpool-betjent.
»Det stammer fra bandementaliteten. De er som et helt ulvekobbel.«
Slaget er tabt
Mens politiet i Liverpool kæmper for at holde ballademagere ude af byens centrum, må Birminghams politi se i øjnene, at slaget er tabt. Ikke alene er store dele af millionbyen i uromagerne og røvernes vold, en politistation i Handsworth i det centrale Birmingham, bliver også hærget og sat i brand. En 31-årig overbetjent fra urobekæmpelsesenheden får ordre til at sikre politistationen og at ledsage brandfolkene.»Det eneste vi kunne se foran os, var biler, der var væltet og stukket i brand. Når benzintankene eksploderede, var det livsfarligt at være i nærheden.«
De brændende bilvrag spærrer gaden og tvinger deres konvoj af mandskabsvogne ned ad en enkelt, smal vej. »De forsøger at tvinge os ind i en blindgyde for at overfalde os der,« siger han. »Da vi kører igennem, får de smadret alle ruder, ikke et eneste er intakt. Vores chauffør må køre med hovedet ud af vinduet.«
Kampene varer næsten indtil daggry. »De sigter på os fra afstand med haglgeværer og gør tegn med dem i luften til at vi skal trække os tilbage.«
I London strømmer der stadig flere mennesker til for at udnytte det kaos, der er brudt ud. Tre mandskabsvogne kører langsomt forbi et bycenter i Lewisham i det sydøstlige London, der er blevet invaderet af omkring af 300 tyve. En 41-årig betjent i et af køretøjerne bemærker forundret, hvor rolig menneskemængden forekommer. »Folk prøvede sko og hatte og T-shirts og byttede ting med hinanden. Det var virkelig surrealistisk. De virkede helt ubekymrede,« siger han.
Uromagerne er over hele London. To mennesker bliver dræbt. Hovedstadspolitiet giver manglende efterretninger skylden for, at der i første omgang ikke sættes tilstrækkeligt mange betjente ind. På optøjernes tredjedag er det stadig kun 6.000 politifolk, der er indsat. Men fireogtyve timer senere er der 16.000 betjente i Londons gader – en enorm magtdemonstration, som politiet mener, er forklaringen på, at det omsider lykkes at få bugt med optøjerne.
De værste uroligheder i nyere engelsk historie fandt sted i London, Birmingham og Liverpool, med yderligere udbrud i flere andre byer. England følte sig på randen af et socialt sammenbrud.
Men mange i britisk politi mener, at det er lykkedes at afværge uroligheder i endnu større skala: Optøjerne i 2011 var mere intense end dem i 1980’erne, men de varede kun fire dage i stedet for at ulme i flere måneder. Andre siger, at politiet denne gang var bedre til at få fat på mange af de skyldige, ikke mindst takket være optagelser fra overvågningskameraer. Alene i London blev over 4.000 anholdt.
Trods offentlig kritik er der stadig en dyb følelse af stolthed hos de politifolk, som blev indsat mod urolighederne. Man føler, at man gjorde sin pligt for at beskytte offentligheden og redde et land på randen af kaos. Som en chefinspektør fra Hovedstadspolitiet, der blev indsat den første aften, udtrykker det: »De betjente, som var med mig den nat gjorde alt, hvad de kunne, for at opretholde sikkerheden. De strakte sig langt for at redde liv. Der var ikke eneste, der sagde: ’Nej, vi tør ikke gå længere’.«
For de fleste af dem, der deltog i denne undersøgelse, var interviewene en sjælden mulighed for at gøre status og reflektere. Flere fortæller, at erindringerne om optøjerne er så uvirkelige, at det føles, som om det aldrig var sket. Men for en dels vedkommende er de psykologiske eftervirkninger først begyndt at melde sig nu.
For betjenten med iPhonen, der slap fri af mængden ved indkøbsvognene i Tottenham, kom erkendelsen af chokket først, da han besluttede sig for at konsultere en psykolog. Efter at have udfyldt et ‘angst-indikator’-spørgeskema fik han at vide: »Vi begynder at blive bekymrede, når folk får omkring 20 points og derover. Du scorede 86 …«
Betjenten har efterfølgende nedskrevet sine oplevelser på papir for bedre at kunne bearbejde dem:
»Jeg troede virkelig, jeg skulle dø, da jeg sad fast på den indkøbsvogn. Jeg har før tacklet ubehagelige ting på jobbet og haft det okay bagefter. Man får bare et godt grin med sine kolleger, og så er det som regel overstået. Så det var aldrig rigtig gået op for mig, at episoden med indkøbsvognen gik mig sådan på. Men, jo, den lille oplevelser komme jeg nok til at bære rundt på for altid.«
© The Guardian og Information
/Oversat af Niels Ivar Larsen
http://www.information.dk/305412
Ju mer muslimskt – desto mindre fritt
Lars Hedegaard hyldet i Bruxelles
11. juli 2012
I över två år kämpade Lars Hedegaard mot anklagelser om rasism innan
han slutligen frikändes. I måndags kom belöningen – en officiell
utmärkelse som Frihetsförsvarare. Som den förste någonsin förärades
Hedegaard priset Defender of Freedom Award. Den kanadensiske författaren
Mark Steyn räckte över priset med orden: – You are a European hero,
Lars!
Under stort hysch-hysch hade människorättsorganisationen ICLA, International Civil Liberties Alliance,
kallat till möte i EU-parlamentet i måndags. Lokalen hade bokats av det
belgiska partiet Vlaams Belang och de cirka 120 deltagarna kom från
såväl Europa som Nordamerika och Egypten. Bland de inbjudna fanns
företrädare för svenska och danska Tryckfrihetssällskapen, bland annat
undertecknad och Lars Hedegaard.
Talare efter talare vittnade om hur islamiseringen av deras länder inskränker medborgarnas frihetsrättigheter. Bestsellerförfattaren Mark Steyn satte huvudet på spiken när han inledde sitt tal med att berätta om hur han hade blivit varnad för att synas på detta möte, i sällskap med sådana kontroversiella människor …
– Men de säger aldrig något om att vistas i samma rum som exempelvis den muslimske ledaren Bilal Philips, sa Mark Steyn. Philips talade nyligen på en konferens om multikulturella Kanada och förklarade då vad han menar när han säger att alla manliga homosexuella ska dödas:
"Det gäller ju bara homosexuella i muslimska länder och bara när fyra personer har bevittnat akten. Folk har en tendens att ta mina ord ur sitt sammanhang."
Ta en Twilight Walk i det nya Europa!
Mark Steyn berättade om när han för två år sedan var i Köpenhamn och hörde Lars Vilks beskriva brandattacken mot hans hus, utförd av två muslimska bröder som ville döda konstnären för att han haft fräckheten att rita Mohammed som rondellhund. Tack och lov var dessa jihadister så klantiga att de bara lyckades sätta fyr på sina egna byxor och dessutom lämna kvar sina legitimationer i trädgården och kunde därmed gripas.
– Dagen därpå åkte jag till Malmö för att uppleva detta Sverige, sa Mark Steyn. Jag drack kaffe på det vackra medeltida torget mitt i stan och kom i samspråk med två söta blondiner. I skymningen bestämde jag mig, trots blondinernas avrådan, för att promenera till Rosengård. Under den tjugo minuter långa promenaden blev det allt längre mellan blondinerna och allt tätare mellan de skäggiga männen och de beslöjade kvinnorna. Just där insåg jag att det är så här Europa ser ut nuförtiden. Jag uppmanar alla att göra denna Twilight Walk och själva se vad som har hänt.
Ju mer muslimskt – desto mindre fritt
Mark Steyn poängterade att förvandlingen inte är vald av européerna själva, det är politikerna som valt den åt oss.
– Sanningen är att ju mer muslimskt ett samhälle blir desto mindre homosexuellt blir det, desto mindre judiskt, feministiskt, konstnärligt och fritt. Det blir mindre av allt.
Ljuset i mörkret är människor som Lars Hedegaard, menade Steyn.
– Det finns några få modiga själar som du, Lars, som står upp mot de brott mot mänskligheten som begås. Du anklagades för att ha stått upp för de kvinnor som utsätts för manligt våld inom islam och som drabbar såväl muslimska som icke-muslimska kvinnor. Detta borde vara en gigantisk fråga för feministerna, men de håller tyst. I stället är det en ”hatisk” person som du som för deras talan.
Mark Steyn, som själv åtalats och friats för så kallat ”hate speech”, uttryckte sin beundran för människor som fortsätter hävda sin rätt att kritisera islam trots dödshot och även mord på likasinnade. Han påminde om citatet som brukar tillskrivas Voltaire – om att vara beredd att dö för någon annans rätt att få uttrycka sin åsikt.
Inte ett tweet för yttrandefriheten
– Det där med att dö är kanske att begära för mycket av folk. Men vad sägs om ett enda litet tweet för yttrandefriheten? Nej, det är ytterst få som gör det och därför är Lars så ovanlig. Han står upp medan den fjolliga vänstern gör allt för att få bli muslimernas prison bitch.
Innan han överlämnade diplomet till Frihetsförsvararen Lars Hedegaard, passade Steyn på att citera John Milton, den engelske poeten och politikern, som även Lars citerade under domstolsprocesserna mot honom:
"Give me the liberty to know, to utter, and to argue freely according to conscience, above all liberties."
*– Milton sa detta redan 1644, ändå är det inte en självklarhet i dag. Lars, du är en förkämpe för livet, en europeisk hjälte, du är en välförtjänt vinnare av detta pris!
Defender of Freedom Award
ICLA instiftade priset i år för att uppmärksamma det mod som krävs för att försvara individens frihet. Motiveringen är att sekulära och religiösa auktoriteter i dag ger efter för frestelsen att begränsa eller upphäva de mänskliga rättigheterna.
De som protesterar riskerar att bli åtalade eller överfallna, förlora sina jobb, frysas ut och bli offentligt fördömda. ICLA menar att dessa människor är ledstjärnor i mörkret och påminner oss om vad vi kommer att förlora om våra frihetsrättigheter ges upp för vaga löften om ”fred” och ”säkerhet”. De visar oss att vi måste stå emot införandet av särskilda rättigheter åt vissa religiösa grupper på bekostnad av alla andra och att framtida generationer kommer att tacka dem.
Priset ska delas ut varje år.
Talare efter talare vittnade om hur islamiseringen av deras länder inskränker medborgarnas frihetsrättigheter. Bestsellerförfattaren Mark Steyn satte huvudet på spiken när han inledde sitt tal med att berätta om hur han hade blivit varnad för att synas på detta möte, i sällskap med sådana kontroversiella människor …
– Men de säger aldrig något om att vistas i samma rum som exempelvis den muslimske ledaren Bilal Philips, sa Mark Steyn. Philips talade nyligen på en konferens om multikulturella Kanada och förklarade då vad han menar när han säger att alla manliga homosexuella ska dödas:
"Det gäller ju bara homosexuella i muslimska länder och bara när fyra personer har bevittnat akten. Folk har en tendens att ta mina ord ur sitt sammanhang."
Ta en Twilight Walk i det nya Europa!
Mark Steyn berättade om när han för två år sedan var i Köpenhamn och hörde Lars Vilks beskriva brandattacken mot hans hus, utförd av två muslimska bröder som ville döda konstnären för att han haft fräckheten att rita Mohammed som rondellhund. Tack och lov var dessa jihadister så klantiga att de bara lyckades sätta fyr på sina egna byxor och dessutom lämna kvar sina legitimationer i trädgården och kunde därmed gripas.
– Dagen därpå åkte jag till Malmö för att uppleva detta Sverige, sa Mark Steyn. Jag drack kaffe på det vackra medeltida torget mitt i stan och kom i samspråk med två söta blondiner. I skymningen bestämde jag mig, trots blondinernas avrådan, för att promenera till Rosengård. Under den tjugo minuter långa promenaden blev det allt längre mellan blondinerna och allt tätare mellan de skäggiga männen och de beslöjade kvinnorna. Just där insåg jag att det är så här Europa ser ut nuförtiden. Jag uppmanar alla att göra denna Twilight Walk och själva se vad som har hänt.
Ju mer muslimskt – desto mindre fritt
Mark Steyn poängterade att förvandlingen inte är vald av européerna själva, det är politikerna som valt den åt oss.
– Sanningen är att ju mer muslimskt ett samhälle blir desto mindre homosexuellt blir det, desto mindre judiskt, feministiskt, konstnärligt och fritt. Det blir mindre av allt.
Ljuset i mörkret är människor som Lars Hedegaard, menade Steyn.
– Det finns några få modiga själar som du, Lars, som står upp mot de brott mot mänskligheten som begås. Du anklagades för att ha stått upp för de kvinnor som utsätts för manligt våld inom islam och som drabbar såväl muslimska som icke-muslimska kvinnor. Detta borde vara en gigantisk fråga för feministerna, men de håller tyst. I stället är det en ”hatisk” person som du som för deras talan.
Mark Steyn, som själv åtalats och friats för så kallat ”hate speech”, uttryckte sin beundran för människor som fortsätter hävda sin rätt att kritisera islam trots dödshot och även mord på likasinnade. Han påminde om citatet som brukar tillskrivas Voltaire – om att vara beredd att dö för någon annans rätt att få uttrycka sin åsikt.
Inte ett tweet för yttrandefriheten
– Det där med att dö är kanske att begära för mycket av folk. Men vad sägs om ett enda litet tweet för yttrandefriheten? Nej, det är ytterst få som gör det och därför är Lars så ovanlig. Han står upp medan den fjolliga vänstern gör allt för att få bli muslimernas prison bitch.
Innan han överlämnade diplomet till Frihetsförsvararen Lars Hedegaard, passade Steyn på att citera John Milton, den engelske poeten och politikern, som även Lars citerade under domstolsprocesserna mot honom:
"Give me the liberty to know, to utter, and to argue freely according to conscience, above all liberties."
*– Milton sa detta redan 1644, ändå är det inte en självklarhet i dag. Lars, du är en förkämpe för livet, en europeisk hjälte, du är en välförtjänt vinnare av detta pris!
Defender of Freedom Award
ICLA instiftade priset i år för att uppmärksamma det mod som krävs för att försvara individens frihet. Motiveringen är att sekulära och religiösa auktoriteter i dag ger efter för frestelsen att begränsa eller upphäva de mänskliga rättigheterna.
De som protesterar riskerar att bli åtalade eller överfallna, förlora sina jobb, frysas ut och bli offentligt fördömda. ICLA menar att dessa människor är ledstjärnor i mörkret och påminner oss om vad vi kommer att förlora om våra frihetsrättigheter ges upp för vaga löften om ”fred” och ”säkerhet”. De visar oss att vi måste stå emot införandet av särskilda rättigheter åt vissa religiösa grupper på bekostnad av alla andra och att framtida generationer kommer att tacka dem.
Priset ska delas ut varje år.
onsdag den 11. juli 2012
JUST ANOTHER COUNTRY AND CULTURE COMMITTING SUICIDE FOR ALL THE WORLD TO WATCH....
But is it authentically Scottish?
And I'll be in Makkah afore ye...
One would have to ask a MacDonald or a Stewart or a MacPhail or a Campbell how they felt about this.
This would be due to what many would argue that only a true Scotsman's opinion would count in this particular situation.
As reported by the United Kingdom Press Association, an Islamic-inspired tartan will soon be presented to the public in the land of whiskey and golf.
According to Glaswegian Dr. Azeem Ibrahim, he contacted both Islamic experts and Scottish tartan designers to come up with his first ever melding of the two cultures.
Doctor Ibrahim stated he intended his design to "weave the diverse Muslim identity into the fabric of Scotland."
The tartan consists of the following:
One would have to ask a MacDonald or a Stewart or a MacPhail or a Campbell how they felt about this.
This would be due to what many would argue that only a true Scotsman's opinion would count in this particular situation.
As reported by the United Kingdom Press Association, an Islamic-inspired tartan will soon be presented to the public in the land of whiskey and golf.
According to Glaswegian Dr. Azeem Ibrahim, he contacted both Islamic experts and Scottish tartan designers to come up with his first ever melding of the two cultures.
Doctor Ibrahim stated he intended his design to "weave the diverse Muslim identity into the fabric of Scotland."
The tartan consists of the following:
- Blue for the Saltire (the Cross of St. Andrew, the traditional symbol of Scotland).
- Green for the color of Islam.
- White lines for the five pillars of Islam.
- Six gold lines for the articles of faith.
- A black square pattern representing the Kaa'ba (the holiest
shrine in Islam. Considered to be "the navel of the world" in which the
entire universe rotates.)
http://www.examiner.com/article/islamic-tartan-unveiled-scotland
Sverige har blivit ett mycket mycket sjukt land ..Ja, t.o.m ruttet.!
Gunnar Sandelin om Yttrandefrihet
Sveriges
Televisions (SVT) tennisexpert Janne Gunnarsson har nu krupit till
korset och bett hela världen om ursäkt för att få behålla sitt jobb. På
sin Facebooksida hade Gunnarsson satt kostnaderna för den kommande stora
somaliska invandringen i relation till att det inte finns pengar att
anordna ett internationellt mästerskap i tennis. "Pengarna räcker inte när vi ska ge 27 000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh.", skrev Gunnarsson.
SVT:s sportchef Per Yng tog Gunnarsson i örat och kallade hans uttalande ”helt oacceptabelt”. Somaliska Riksförbundet krävde en offentlig ursäkt av Gunnarsson, som desperat gjorde avbön och bad ”alla somalier och alla andra om ursäkt för mitt oerhört omdömeslösa inlägg.”
Detta såg Yng som ”en förmildrande omständighet”, som i slutändan ledde till att Gunnarsson efter flera dygns vånda fick behålla sitt jobb.
Vem gav en chef på Public Service mandat att gå in på en medarbetares Facebooksida och lägga sig i dennes åsikter? Jag har ställt frågan till Per Yng och bett honom förklara sin syn på den grundlagsstadgade yttrandefriheten, men inte fått något svar.
Janne Gunnarssons uttalande har ingenting med rasism att göra om man ser till fakta:
Den somaliska familjeåterföreningen på minst 20 000 personer under de kommande två åren (Migrationsverkets prognos) har blivit möjlig genom ett samarbete mellan (m) och (mp) och en dom i Migrationsöverdomstolen, där lagens krav på id-handlingar ersatts med DNA-tester. Som en konsekvens räknar Migrationsverket också med en ökning av asylsökande somalier framöver. Totalt ligger Migrationsverkets prognos för ansökningar om asyl och all anhöriginvandring under kommande tvåårsperiod på 174 500. Jämfört med förra året har Sverige en 30-procentig ökning av asylansökningar under första halvåret i år. När andra länder stramar åt går Sverige motsatt väg.
Sverige är det land i världen som i särklass tar emot flest somalier knutna till asylprocessen. Cirka en tredjedel av alla somalier som kommer till Europa söker asyl i Sverige. Under 2010 och 2011 var de cirka 10 000, varav två tredjedelar beviljades permanent uppehållstillstånd. Det är dubbelt så många som tvåan Holland. Nästan alla andra länder i västvärlden tog endast emot några hundra somalier under samma period. Sätter man mottagandet i relation till landets folkmängd sticker Sveriges extrema öppenhet ut ännu mer. (Källa: UNHCR ”Asulym Levels and Trends in Industrial Countries 2011”).
Nyligen uttryckte Katrineholms kommunalråd Göran Dahlström (s) i en radiointervju i SR:s Studio Ett, där jag deltog, att somalier är den mest svårintegrerade grupp som Sverige har tagit emot. Han kunde inte se hur hans kommun skulle kunna härbärgera de 400 somaliska anhöriga (varav 300 barn) som nu väntas anlända.
Så varför ryms inte Janne Gunnarsson uttalande inom yttrandefriheten? Istället förstärks ”demokraturen” i Sverige: Vi har fria val, men media som sällan tillåter en allsidig information vad gäller vår största samtida samhällsförändring: asyl- och migration och dess konsekvenser.
Exempel är att press och etermedia gärna tar parti för asylsökande och på ren reflex betraktar dem som offer. Besvärande uppgifter om asylbedrägerier eller att nästan alla saknar giltiga id-handlingar (Migrationsverket) förbigås nästan alltid med tystnad. Media berättar bara undantagsvis om att Sverige har haft en explosion av utanförskapsområden sedan 1990 (SCB/Folkpartiet 2006). Inte heller belyses utredningar om att invandringens kostnader ligger någonstans mellan 43 till 90 miljarder per år (ekonomerna Jan Ekberg resp Jan Tullberg). Listan kan göras längre.
Många människor, även journalister och verksamma opinionsbildare, har kontaktat mig och berättat att de inte öppet vågar säga vad de tycker. Självcensuren har förödande inverkan: Tycker du inte som du ska så kan du förlora ditt jobb och ditt sociala anseende. Det var vid den gränsen som Janne Gunnarsson befann sig. Nu sänks ribban ytterligare för SVT-medarbetare att yttra sig fritt.
Själv blev jag i december 2010 nekad anställning som pressansvarig på Statistiska Centralbyrån sedan generaldirektören Stefan Lundgren läst mina debattartiklar i ämnet och markerat sitt ogillande. Detta trots att löneförhandlingen redan var avklarad med en mellanchef.
Eftersom åsikts- och yttrandefrihet inte längre gäller fullt ut i Sverige, skulle jag som journalist vara tacksam för ett tillägg till grundlagen där det tydligt anges vilka åsikter som får framföras och vilka fakta som ska förtigas för att avsändaren inte ska stämplas som rasist eller främlingsfientlig. Vågar man föreslå Stefan Lundgren och Peter Yng som ordförande respektive huvudsekreterare i en sådan utredning?
Gunnar Sandelin Gunnar Sandelin, socionom & journalist - tidigare reporter på SVT under åtta år.
http://www.newsmill.se/node/45913
Fallet Janne Gunnarsson visar att åsiktsfriheten är hotad
Publicerad: 2012-07-11 13:07, Uppdaterad: 2012-07-11 13:07
Journalist: SVT:s tennisexpert tvingades
göra avbön för att behålla sitt jobb. En diskussion om kostnaden för
ökningen av somalisk invandring ryms uppenbarligen inte i åsikts- och
yttrandefriheten.
SVT:s sportchef Per Yng tog Gunnarsson i örat och kallade hans uttalande ”helt oacceptabelt”. Somaliska Riksförbundet krävde en offentlig ursäkt av Gunnarsson, som desperat gjorde avbön och bad ”alla somalier och alla andra om ursäkt för mitt oerhört omdömeslösa inlägg.”
Detta såg Yng som ”en förmildrande omständighet”, som i slutändan ledde till att Gunnarsson efter flera dygns vånda fick behålla sitt jobb.
Vem gav en chef på Public Service mandat att gå in på en medarbetares Facebooksida och lägga sig i dennes åsikter? Jag har ställt frågan till Per Yng och bett honom förklara sin syn på den grundlagsstadgade yttrandefriheten, men inte fått något svar.
Janne Gunnarssons uttalande har ingenting med rasism att göra om man ser till fakta:
Den somaliska familjeåterföreningen på minst 20 000 personer under de kommande två åren (Migrationsverkets prognos) har blivit möjlig genom ett samarbete mellan (m) och (mp) och en dom i Migrationsöverdomstolen, där lagens krav på id-handlingar ersatts med DNA-tester. Som en konsekvens räknar Migrationsverket också med en ökning av asylsökande somalier framöver. Totalt ligger Migrationsverkets prognos för ansökningar om asyl och all anhöriginvandring under kommande tvåårsperiod på 174 500. Jämfört med förra året har Sverige en 30-procentig ökning av asylansökningar under första halvåret i år. När andra länder stramar åt går Sverige motsatt väg.
Sverige är det land i världen som i särklass tar emot flest somalier knutna till asylprocessen. Cirka en tredjedel av alla somalier som kommer till Europa söker asyl i Sverige. Under 2010 och 2011 var de cirka 10 000, varav två tredjedelar beviljades permanent uppehållstillstånd. Det är dubbelt så många som tvåan Holland. Nästan alla andra länder i västvärlden tog endast emot några hundra somalier under samma period. Sätter man mottagandet i relation till landets folkmängd sticker Sveriges extrema öppenhet ut ännu mer. (Källa: UNHCR ”Asulym Levels and Trends in Industrial Countries 2011”).
Nyligen uttryckte Katrineholms kommunalråd Göran Dahlström (s) i en radiointervju i SR:s Studio Ett, där jag deltog, att somalier är den mest svårintegrerade grupp som Sverige har tagit emot. Han kunde inte se hur hans kommun skulle kunna härbärgera de 400 somaliska anhöriga (varav 300 barn) som nu väntas anlända.
Så varför ryms inte Janne Gunnarsson uttalande inom yttrandefriheten? Istället förstärks ”demokraturen” i Sverige: Vi har fria val, men media som sällan tillåter en allsidig information vad gäller vår största samtida samhällsförändring: asyl- och migration och dess konsekvenser.
Exempel är att press och etermedia gärna tar parti för asylsökande och på ren reflex betraktar dem som offer. Besvärande uppgifter om asylbedrägerier eller att nästan alla saknar giltiga id-handlingar (Migrationsverket) förbigås nästan alltid med tystnad. Media berättar bara undantagsvis om att Sverige har haft en explosion av utanförskapsområden sedan 1990 (SCB/Folkpartiet 2006). Inte heller belyses utredningar om att invandringens kostnader ligger någonstans mellan 43 till 90 miljarder per år (ekonomerna Jan Ekberg resp Jan Tullberg). Listan kan göras längre.
Många människor, även journalister och verksamma opinionsbildare, har kontaktat mig och berättat att de inte öppet vågar säga vad de tycker. Självcensuren har förödande inverkan: Tycker du inte som du ska så kan du förlora ditt jobb och ditt sociala anseende. Det var vid den gränsen som Janne Gunnarsson befann sig. Nu sänks ribban ytterligare för SVT-medarbetare att yttra sig fritt.
Själv blev jag i december 2010 nekad anställning som pressansvarig på Statistiska Centralbyrån sedan generaldirektören Stefan Lundgren läst mina debattartiklar i ämnet och markerat sitt ogillande. Detta trots att löneförhandlingen redan var avklarad med en mellanchef.
Eftersom åsikts- och yttrandefrihet inte längre gäller fullt ut i Sverige, skulle jag som journalist vara tacksam för ett tillägg till grundlagen där det tydligt anges vilka åsikter som får framföras och vilka fakta som ska förtigas för att avsändaren inte ska stämplas som rasist eller främlingsfientlig. Vågar man föreslå Stefan Lundgren och Peter Yng som ordförande respektive huvudsekreterare i en sådan utredning?
Gunnar Sandelin Gunnar Sandelin, socionom & journalist - tidigare reporter på SVT under åtta år.http://www.newsmill.se/node/45913
tirsdag den 10. juli 2012
Islamic psycopaths.......
Pakistan mob burns man to death for 'blasphemy'
A Pakistani mob has taken a man accused of blasphemy from a police station and burnt him to death, police say.
The man was being held for allegedly burning a copy of the
Koran in public. The incident took place on the outskirts of Bahawalpur,
in Punjab province.Witnesses said hundreds of people looked on as he screamed for help.
Pakistan's controversial blasphemy law imposes the death penalty for insulting Islam, but it is rarely carried out.
The area where the lynching took place is home to hundreds of madrassas - religious schools - run by radical Islamist or sectarian groups.
Police said they detained the man after locals complained that he had desecrated the Koran.
But before the allegation could be investigated, thousands of angry people surrounded the police station, police said.
"They were demanding that we kill him in front of them, or they'll take him away and kill him themselves," police inspector Ghulam Mohiuddin told the BBC.
'Hysterical' After officers unsuccessfully tried to calm the crowd, it attacked the station, as police tried to disperse it with tear gas. Several policemen were wounded in the violence.
The mob put up roadblocks to prevent police reinforcements from reaching the area, officers said.
"We were totally outnumbered. There were too many of them and they were hysterical. Eventually, they succeeded in taking him away," said one.
The man was reportedly beaten and dragged to the spot where he is said to have desecrated the Koran.
The mob then poured petrol on him and set him on fire, according to witnesses.
Police say they are trying to identify the victim, who was said to be mentally unstable.
"The man had no idea what was going on," said an official.
"While he was in our custody, he kept laughing and chanting."
A case has been registered against unknown attackers. No arrests have been made yet.
mandag den 9. juli 2012
http://www.debbieschlussel.com/51436/this-is-islam-snuff-film-video-of-the-day/
July 9, 2012, - 5:13 pm
THIS. IS. ISLAM. Snuff Film Video of the Day
By Debbie SchlusselYesterday, many readers sent me a story from CNN about an Afghan woman shot nine times at point blank range by the Taliban, as the town full of onlookers shouted in feverish support of the brutal killing, praising allah and shouting that allah is the greatest (allahu [FUBAR]}. What I noted, though, is that CNN simply didn’t have the guts to post the video. I’m sure if this were a story about Scientologistd–not Muslims–and Tom Cruise’s and Katie Holmes’ divorce, the Crescent News Network wouldn’t have had a problem posting the graphic video. But Scientologists don’t do these things to human beings. Just Muslims do. Fortunately, Reuters posted it, and I repost it below. Remember that this woman was passed around for sex and rape among the Taliban commanders (hey, more evidence of that Islamic “modesty” Jeff Jacoby lectured us about), and then she was murdered by them to settle a dispute between the various gang-rapists. There’s, however, just one basic thing you need to know about this video . . .
THIS. IS. ISLAM.
Kommunistisk/Islamistisk ensretning i svenska Transportarbetarförbundet...
Berufsverbot - mod Sverigedemokraterne - efter østtysk mønster - ideologi-fascisme i svenska Transportarbetarförbundet - man føler sig hensat til Øst-Europa FØR Murens fald
På regeringens webplats om mänskliga rättigheter står följande men det har säkert inte svenska Transportarbetarförbundet läst…
”Föreningsfriheten gäller olika slags föreningar och innefattar också rätten för varje människa att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. I föreningsfriheten ingår även rätten att bilda och ansluta sig till politiska partier. Samma typer av undantag och begränsningar gäller för föreningsfriheten som för mötesfriheten.
Artikel 20 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna innehåller även en bestämmelse om så kallad negativ föreningsfrihet som innebär att ingen får tvingas att tillhöra en förening. Någon motsvarande bestämmelse finns varken i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter eller i Europakonventionen. Europadomstolen har emellertid i ett mål rörande Island uttalat att rätten att inte vara medlem i en facklig förening är inbegripen i föreningsfriheten”
http://www.transport.se/Transport-tycker1/Om-Sverigedemokraterna/
På regeringens webplats om mänskliga rättigheter står följande men det har säkert inte svenska Transportarbetarförbundet läst…
”Föreningsfriheten gäller olika slags föreningar och innefattar också rätten för varje människa att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. I föreningsfriheten ingår även rätten att bilda och ansluta sig till politiska partier. Samma typer av undantag och begränsningar gäller för föreningsfriheten som för mötesfriheten.
Artikel 20 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna innehåller även en bestämmelse om så kallad negativ föreningsfrihet som innebär att ingen får tvingas att tillhöra en förening. Någon motsvarande bestämmelse finns varken i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter eller i Europakonventionen. Europadomstolen har emellertid i ett mål rörande Island uttalat att rätten att inte vara medlem i en facklig förening är inbegripen i föreningsfriheten”
http://www.transport.se/Transport-tycker1/Om-Sverigedemokraterna/
Sverige et tidligere demokratisk brodersamfund - vi idag ser på med sorg og foragt !
Foto: URBAN ANDERSSON
”Det är ganska obehagligt”
Onlinespelet går ut på att mörda Jimmie Åkesson
Onlinespelet går ut på att skjuta ihjäl Jimmie Åkesson (SD) medan blodet sprutar.
Det riktar sig framför allt till barn.
– Det är ganska obehagligt, man vet inte om man ska ta det på allvar, säger Åkesson.
Det riktar sig framför allt till barn.
– Det är ganska obehagligt, man vet inte om man ska ta det på allvar, säger Åkesson.
Det krävs bara några musklick för att nå sajten. Där ligger ett spel
som går ut på att skjuta ihjäl Sverigedemokraternas partiledare Jimmie
Åkesson, för att rädda invandrare. Ju fler gånger spelaren träffar rätt
så ökar poängen medan blodet sprutar på skärmen.
– Det börjar bli ganska vanligt med den här typen av uttryck. Det har sagts i sociala medier att man ska döda mig och så kommer en sådan här sak. Det är ganska obehagligt. Man vet inte riktigt vilka som ligger bakom och om man ska ta det på allvar eller inte, säger han.
– Jag lägger mig inte i säkerheten kring mig. Jag utgår från att säkerhetspolisen gör vad de ska, det är det enda jag kan göra.
Men på ett personligt plan är SD-ledaren omskakad.
– Det är klart att det påverkar både mig och andra folkvalda. Det handlar inte i första hand om mig utan det hot som finns mot de som engagerar sig politiskt. Det är en större fråga än bara det här lilla spelet. Det är tråkigt att det måste vara så.
– Det är ett skämt. Det är ingen som går in på vår sajt för att skjuta en partiledare. Man går in för att spela spel. Det där är liksom en kul grej. Det är inga motiv bakom, förutom att väcka uppmärksamhet, säger han.
– Man behöver inte bli medlem så vi kan inte riktigt se målgruppen. Men det är väl folk från kanske 12 till 25 år och 90 procent killar.
Kan det inte finnas en fara i att unga sitter hemma framför datorn och spelar ett spel som går ut på att man ska skjuta en partiledare för ett svenskt riksdagsparti?
– Nej, det är ju ganska uppenbart att det är på skoj.
– Jag har ju valt att vara engagerad men ibland funderar jag på vad det är man håller på med när man utsätts för sådana här kränkningar.
”Sagts att man ska döda mig”
Jimmie Åkesson själv har hört talas om spelet. När han i går anlände till Almedalen, där han ska hålla tal i kväll, gav han sin syn på onlineattacken.– Det börjar bli ganska vanligt med den här typen av uttryck. Det har sagts i sociala medier att man ska döda mig och så kommer en sådan här sak. Det är ganska obehagligt. Man vet inte riktigt vilka som ligger bakom och om man ska ta det på allvar eller inte, säger han.
Omskakad
Åkesson säger att nätattackerna inte påverkar hur han agerar i sitt jobb.– Jag lägger mig inte i säkerheten kring mig. Jag utgår från att säkerhetspolisen gör vad de ska, det är det enda jag kan göra.
Men på ett personligt plan är SD-ledaren omskakad.
– Det är klart att det påverkar både mig och andra folkvalda. Det handlar inte i första hand om mig utan det hot som finns mot de som engagerar sig politiskt. Det är en större fråga än bara det här lilla spelet. Det är tråkigt att det måste vara så.
Kom via en Facebook-grupp
Aftonbladet kan i dag avslöja att det är Jesper Ekerling som sedan femton år tillbaka driver sajten där spelet ligger. Han berättar att spelet kom till sajten via en stor Facebook-grupp.– Det är ett skämt. Det är ingen som går in på vår sajt för att skjuta en partiledare. Man går in för att spela spel. Det där är liksom en kul grej. Det är inga motiv bakom, förutom att väcka uppmärksamhet, säger han.
Majoriteten av besökarna är barn
Enligt Ekerling är det spelintresserade i alla åldrar som besöker sajten. Men majoriteten är barn.– Man behöver inte bli medlem så vi kan inte riktigt se målgruppen. Men det är väl folk från kanske 12 till 25 år och 90 procent killar.
Kan det inte finnas en fara i att unga sitter hemma framför datorn och spelar ett spel som går ut på att man ska skjuta en partiledare för ett svenskt riksdagsparti?
– Nej, det är ju ganska uppenbart att det är på skoj.
Värt att stanna i rampljuset
Trots att Jimmie Åkesson är illa berörd av den hotfulla stämningen på nätet så anser han att det är värt att stanna kvar i rampljuset.– Jag har ju valt att vara engagerad men ibland funderar jag på vad det är man håller på med när man utsätts för sådana här kränkningar.
Hvis islam er så sterkt for den enkelte, kan man ikke flytte til et sekularisert samfunn som Norge. Det er når man forventer at ens egen tro skal styre alt og alle rundt seg, at det blir helt feil.
Vil forby niqab
Kommunestyremedlem Anahita
Hamedbarghi er opprinnelig fra Iran, men tror ikke på Allah. Hun vil ha
forbud mot heldekkende hodeplagg.
Anahita Hamedbarghi er ikke mye imponert over politikerne i hovedutvalg
for kultur, oppvekst og familie, som med Høyre i spissen nektet å ta
stilling til spørsmålet om bruk av niqab i voksenopplæringen. I stedet
sendte de saken videre til kommunestyret.
– Men er det ikke en diskusjon som det er greit at hele kommunestyret får være med på?
– Det er det, men hovedutvalget kunne i det minste kommet med et forslag til innstilling.
Hamedbarghi vokste opp i Iran, og hun legger ikke skjul på at hun er sterk motstander av å dekke seg til.
– Jeg mener slike hodeplagg er kvinneundertrykkende ... Nei, forresten. Det er riktigere å si at det er menneskeundertrykkende, for det handler ikke bare om kvinnene. Her i Norge burde det i alle fall være unødvendig. De fleste muslimer i Norge har selv valgt å komme hit, og de vet jo hvordan det er her.
– Hadde en nordmann sagt noe lignende, ville mange ment det var rasistisk betont. Du er klar over at slike uttalelser regnes for å være politisk ukorrekt?
– Ja, jeg er politisk ukorrekt. Det tør jeg også å være. Kanskje det er lettere for meg, med min bakgrunn. Jeg mener at dersom vi åpner for at hijab og niqab skal være lov å bruke, til og med helt ned i barneskolen, da gir vi samtidig mødre og fedre tillatelse til å forlange av sine døtre at de bruker det.
At Koranen krever av rettroende muslimske kvinner at de dekker seg til, holder ikke for henne.
– Personlig mener jeg at Koranen er skrevet av mennesker, og at den kan tolkes som man vil.
– Men for troende muslimer er det jo ikke slik. For dem er Koranen Guds ord, slik Bibelen er for kristne.
– Det kan så være. Likevel kan ikke muslimer forlange at samfunnet skal rette seg etter dem. Hvis islam er så sterkt for den enkelte, kan man ikke flytte til et sekularisert samfunn som Norge. Det er når man forventer at ens egen tro skal styre alt og alle rundt seg, at det blir helt feil.
– Det finnes vel også muslimske jenter som ønsker å dekke seg til?
– Jeg mener de blir indoktrinert til å si at det er noe de selv ønsker, hevder Hamedbarghi. – De læres opp til å tro at de havner i helvete hvis de ikke gjør det.
Hamedbarghi har selv brukt hijab i mange år, den gangen hun levde i Iran.
– Og jeg bruker det hvis jeg reiser dit, innrømmer Hamedbarghi. – Det er jeg nødt til, ellers blir jeg satt i fengsel og henrettet. Det blir noe annet. Når jeg er i Iran, retter jeg meg etter det som er loven der.
Hun synes likevel det er trist at ingen er villige til å kritisere sider ved islam.
– Det er ingen som tør! Vi kan kritisere paven, eller jøder, men så snart noen sier noe kritisk om islam, eller om Koranen, blir det farlig.
– Er du selv redd for å provosere det muslimske miljøet?
– Jeg ser konsekvensen av det jeg gjør, så svaret på det er ja. Særlig fordi jeg har to barn. Men jeg tenker at en eller annen må tørre å si det.
– Du frykter ikke at synspunktene dine skal tas til inntekt av folk med fremmedfiendtlige holdninger?
– Jeg har tenkt på det også. Håpet mitt er at slike folk kan se at bildet er mer nyansert enn det de trodde før - at ikke alle utlendinger er like, eller mener det samme. Kanskje det kan bidra til å åpne noen sinn, sier Anahita Hamedbarghi.
http://www.gjengangeren.no/nyheter/vil-forby-niqab-1.6766200
Islams suverænitet + islamismens overlegenhed = menneskelige og historiske tragedier !
Islam versus historien
af Daniel Pipes
2. Juli 2012
2. Juli 2012
Oprindelig engelsk tekst: Islam vs.
History
Oversat af Mette Thomsen
Oversat af Mette Thomsen
Vær
den første af vennerne, der synes godt om dette.
Den islamistiske ødelæggelse, som er i gang i Timbuktu (herunder Sidi Mahmoudous gravsted, d. 955, og dørene
ind til Sidi Yahya-moskeen, ca. 1400), rejser følgende spørgsmål: Hvad er det
ved islam, som så ofte vender dens tilhængere mod deres egen arv? Tænk på
følgende eksempler:
Dørene ind til Sidi Yahya-moskeen, bygget
ca. 1400, som først skulle åbnes i de sidste tider, bliver i dag smadret af
islamister.
|
- Ødelæggelsen af hindu-templer i Middelalderens Indien.
- Mamlukkernes brug af den store sphinx i Egypten som skydeskive og den store pyramide som stenbrud.
- Tyrkernes ødelæggelse af kirker i det nordlige Cypern siden 1974.
- Saudiernes ødelæggelse af fortidsminder i Mekka siden 1990'erne.
- Palæstinensernes plyndring af Josefs grav i 2000.
- Talibans ødelæggelse af Bamiyan-buddhaen i 2001.
- Al-Qaedas bombning af Ghriba-synagogen i Tunesien i 2002.
- Plyndringen af irakiske museer, biblioteker og arkiver i 2003.
- Ødelæggelsen af et historisk malaysisk hindu-tempel i 2006.
- Ødelæggelsen af L'Institut d'Égypte i 2011.
Desuden mangler nogle intentioner om at ødelægge
fortidsminder (Khomeini overvejede at rasere Persepolis, en stormufti i Egypten
nedlagde forbud mod at udstille statuer) endnu at blive realiserede. (På den anden
side synes fortællingen om muslimernes afbrænding af det ældgamle bibliotek i
Alexandria at være opdigtet.)
Skønt disse eksempler indeholder både
ikke-muslimske og muslimske kulturgenstande, er motiverne forskellige i de to
tilfælde: fjernelse af de vantros overleveringer fastslår islams overlegenhed,
mens fjernelse af muslimske sådanne fastslår islamismens overlegenhed. I begge
tilfælde er motivet modbydeligt og resultaterne er, historisk set, tragiske.
Islamister i færd med at ødelægge den
flere hundrede år gamle
Timbuktu-helligdom.
|
søndag den 8. juli 2012
Multikulturelle Sverige ......
”Jag är rädd hela tiden”
VILL BERÄTTA I måndags fastställde Göta hovrätt domen mot de sju
män som våldtog Viktoria i början av december 2011. ”Jag vill berätta
min historia, det jag upplevde i Mariannelund. Jag tänker göra det nu, i
den här intervjun, och aldrig mer igen.”
Den grövsta våldtäkten i Sveriges rättshistoria
Gruppvåldtäkten i Mariannelund beskrivs, efter antalet gärningsmän, som den grövsta i svensk rättshistoria.Gruppvåldtäkten pågick från 22-tiden på kvällen den 2 december 2011 till strax före klockan 10 morgonen därpå.
Sju av de åtta åtalade männen, som är mellan 21 och 34 år, dömdes av Eksjö tingsrätt till fängelse för grov våldtäkt i mellan 4,5 och 6,5 år. Tingsrätten beslutade också att efter avtjänat straff utvisa sex av männen, som kommer från Afghanistan, i minst 15 år. Två av männen erkände att de har haft sex med kvinnan, men att det skedde frivilligt. Övriga nekade till all inblandning.
I måndags fastställde även Göta hovrätt domen.
Männen ska betala 575 000 kronor i skadestånd till Viktoria.
Men det är offret som får skulden
Näthatet och ryktesspridningen kommer, tyvärr, som ett brev på posten efter uppmärksammade våldtäktsfall. Det menar författaren och journalisten Katarina Wennstam som skrev boken ”Flickan och skulden”.Ofta får offret – inte gärningsmannen – bära skulden för vad som hänt. Andra exempel är Bjästa-fallet och gruppvåldtäkten i Tumba.
Anklagelserna handlar för det mesta om vilka ”fel” kvinnan har begått. Vilka hon har umgåtts med, vad hon har sagt och vilka kläder hon har haft på sig.
Ryktesspridningen kan i vissa fall nå ända in i domstolarna.
Näthatet är svårt att stoppa. Katarina Wennstam råder alla offer att försöka att inte läsa det som skrivs över huvud taget.
Att själv gå in och dementera rykten fungerar sällan. Däremot kan vänner eller medmänniskor i allmänhet hjälpa till genom att ifrågasätta deras påståenden.
”Den bästa frågan att ställa dem är ’hur tror du att det känns för den här kvinnan när du skriver så?’”, säger Katarina Wennstam.
Viktoria, 30, våldtogs av 7 män: Vissa påstår att jag var med på det – andra att jag får skylla mig själv
Hon dunkade sitt huvud i väggen och blundade
så hårt att ögonen värkte. Men minnet av männens jubel, mörka tröjor
och nakna underkroppar har ändå etsat sig fast i minnet.
Viktoria, 30, utsattes för den grövsta våldtäkten i svensk rättshistoria.
I dag kämpar hon mot dödshot och falska rykten på nätet.
– Jag är livrädd för att de ska komma efter mig, säger hon.
Viktoria, 30, utsattes för den grövsta våldtäkten i svensk rättshistoria.
I dag kämpar hon mot dödshot och falska rykten på nätet.
– Jag är livrädd för att de ska komma efter mig, säger hon.
Madrassen hon sitter på är klädd i kall, mörkblå plast. Viktoria
lägger en stickad kofta över sina korslagda ben för att inte frysa. I
handen håller hon en mjuk stressboll med målade ögon som oftast lindrar
nervositeten.
– Ibland kommer verkligheten ikapp mig, mardrömmarna och rädslan. Jag försöker, men ibland lyckas jag inte förtränga mina minnen, säger hon.
Viktoria har fått upprättelse, säger hon. Samtidigt är hon trött på alla lögner, hot och spekulationer på nätet.
– Jag är rädd hela tiden. Rädd för att deras vänner ska hämnas för att jag anmälde dem, och rädd för att folk ska tro på alla rykten som skrivs om mig på nätet. Vissa påstår att jag var med på det, andra säger att jag får skylla mig själv när jag var på fest med utländska män.
Hon lutar sig mot väggen.
– Jag vill berätta min historia, det jag upplevde i Mariannelund. Jag tänker göra det nu, i den här intervjun, och aldrig mer igen.
Vi lämnar högsommarvärmen utanför de neddragna persiennerna och går tillbaka sju månader i tiden, till den 2 december 2011.
– Jag minns inte om det var snö ute, men det var mörkt och väldigt kallt. Jag skulle resa bort ett tag, och en kompis, mannen som sedan kallades ”huvudmannen” i målet, hade förberett en avskedsfest för mig. Han kom och hämtade upp mig i en bil, säger hon.
Chauffören, en man Viktoria kände igen sedan tidigare, styrde mot en krog i Vimmerby. Men vek plötsligt av i motsatt riktning.
– De sa att vi skulle åka förbi asylboendet i Mariannelund och hämta lite mer sprit. Jag blev misstänksam, men kunde inte göra så mycket.
Viktoria hämtar andan en stund. Röker en cigarett.
När spritleveransen kom var chauffören försvunnen.
– I efterhand har jag ju förstått att allt var planerat. Mannen jag kände försvann också i väg. Men just då tänkte jag bara att ”jaha, vi får väl stanna här tills vi får skjuts”. De var ju väldigt snälla och gulliga mot mig, då.
– Plötsligt låg jag där, hjälplös och utan byxor. Medan den första mannen våldtog mig såg jag hur de andra tog av sig byxor och kalsonger, skrattade och klappade i händerna. Vad kan jag säga, det var fruktansvärt. Äckligt. Kränkande.
Viktoria beskriver jublet. Det som gör ont ända in i själen. Hur hon blundar tills ögonen värker. Dunkar sitt huvud i väggen för att slippa vara medveten. Den intensiva längtan efter att bara få svimma av. Och männen som bara fortsätter, tar bilder, skrattar.
Våldtäkterna avlöser varandra. Ibland är de flera på henne samtidigt.
Enligt domen var övergreppen mycket grova.
– De våldtog på alla sätt man kan våldta någon, säger hon tyst och kramar stressbollen hårdare och hårdare.
Gruppvåldtäkten har beskrivits som den grövsta i svensk rättshistoria. Övergreppen pågick från 22-tiden på kvällen, fram till larmsamtalet strax före klockan 10 på förmiddagen.
– Sett till antalet gärningsmän finns ingen så grov våldtäkt dokumenterad i Sverige tidigare, säger hennes målsägarbiträde Charlotte Bokelund.
När Viktorias vän, den 25-årige ”huvudmannen”, kom tillbaka till rummet under morgonen trodde hon att allt var över. Han lade sig bakom henne i sängen. Tröstade, kramade – och våldtog henne.
– Jag trodde han skulle bli min räddning, i stället var han lika ond som de andra, säger Viktoria.
En kopp kaffe. Koftan ännu tätare om kroppen. Ingen paus.
– Jag har pratat om det så många gånger nu, med polisen, med min advokat, i rätten. Förut blev jag ledsen, nu blir jag mest arg, förklarar hon.
Viktoria väntade tills männen hade somnat, tvättade sig på toaletten och smög ut. Viskande, bakom en soptunna på gården, fick hon sedan kontakt med larmcentralen.
Flera av de sju nu dömda männen greps på plats.
Viktoria fingrar på plastmadrassen. Berättar att hon får stöd av psykiatrin, och medicin för att kunna sova.
– Men när jag väl somnar så drömmer jag mardrömmar. Slår och sparkar omkring mig i sängen. Jag har svårt med intimitet, och ser jag en man som liknar våldtäktsmännen får jag ont i magen.
I våras startade hon sin egen skönhetssalong. Arbetet tvingar bort tankarna, och planerna för verksamheten kan hon prata om i timmar. Men när det kommer till henne själv, blir det genast tyst.
– Framtiden för min egen del... den känns väldigt tom just nu.
Fotnot: Viktoria heter egentligen någonting annat.
– Ibland kommer verkligheten ikapp mig, mardrömmarna och rädslan. Jag försöker, men ibland lyckas jag inte förtränga mina minnen, säger hon.
Orolig för hämnd
I måndags fastställde Göta hovrätt domen mot de sju män som våldtog henne på ett asylboende i Mariannelund i slutet av förra året. De fick långa fängelsestraff på mellan 4,5 och 6,5 år, och alla utom en dömdes även till utvisning.Viktoria har fått upprättelse, säger hon. Samtidigt är hon trött på alla lögner, hot och spekulationer på nätet.
– Jag är rädd hela tiden. Rädd för att deras vänner ska hämnas för att jag anmälde dem, och rädd för att folk ska tro på alla rykten som skrivs om mig på nätet. Vissa påstår att jag var med på det, andra säger att jag får skylla mig själv när jag var på fest med utländska män.
Hon lutar sig mot väggen.
– Jag vill berätta min historia, det jag upplevde i Mariannelund. Jag tänker göra det nu, i den här intervjun, och aldrig mer igen.
Vi lämnar högsommarvärmen utanför de neddragna persiennerna och går tillbaka sju månader i tiden, till den 2 december 2011.
– Jag minns inte om det var snö ute, men det var mörkt och väldigt kallt. Jag skulle resa bort ett tag, och en kompis, mannen som sedan kallades ”huvudmannen” i målet, hade förberett en avskedsfest för mig. Han kom och hämtade upp mig i en bil, säger hon.
Chauffören, en man Viktoria kände igen sedan tidigare, styrde mot en krog i Vimmerby. Men vek plötsligt av i motsatt riktning.
– De sa att vi skulle åka förbi asylboendet i Mariannelund och hämta lite mer sprit. Jag blev misstänksam, men kunde inte göra så mycket.
Viktoria hämtar andan en stund. Röker en cigarett.
När spritleveransen kom var chauffören försvunnen.
– I efterhand har jag ju förstått att allt var planerat. Mannen jag kände försvann också i väg. Men just då tänkte jag bara att ”jaha, vi får väl stanna här tills vi får skjuts”. De var ju väldigt snälla och gulliga mot mig, då.
”Äckligt – kränkande”
Viktoria satt på sängen med en drink i handen när tre av männen närmade sig.– Plötsligt låg jag där, hjälplös och utan byxor. Medan den första mannen våldtog mig såg jag hur de andra tog av sig byxor och kalsonger, skrattade och klappade i händerna. Vad kan jag säga, det var fruktansvärt. Äckligt. Kränkande.
Viktoria beskriver jublet. Det som gör ont ända in i själen. Hur hon blundar tills ögonen värker. Dunkar sitt huvud i väggen för att slippa vara medveten. Den intensiva längtan efter att bara få svimma av. Och männen som bara fortsätter, tar bilder, skrattar.
Våldtäkterna avlöser varandra. Ibland är de flera på henne samtidigt.
Enligt domen var övergreppen mycket grova.
– De våldtog på alla sätt man kan våldta någon, säger hon tyst och kramar stressbollen hårdare och hårdare.
Gruppvåldtäkten har beskrivits som den grövsta i svensk rättshistoria. Övergreppen pågick från 22-tiden på kvällen, fram till larmsamtalet strax före klockan 10 på förmiddagen.
– Sett till antalet gärningsmän finns ingen så grov våldtäkt dokumenterad i Sverige tidigare, säger hennes målsägarbiträde Charlotte Bokelund.
När Viktorias vän, den 25-årige ”huvudmannen”, kom tillbaka till rummet under morgonen trodde hon att allt var över. Han lade sig bakom henne i sängen. Tröstade, kramade – och våldtog henne.
– Jag trodde han skulle bli min räddning, i stället var han lika ond som de andra, säger Viktoria.
En kopp kaffe. Koftan ännu tätare om kroppen. Ingen paus.
– Jag har pratat om det så många gånger nu, med polisen, med min advokat, i rätten. Förut blev jag ledsen, nu blir jag mest arg, förklarar hon.
Viktoria väntade tills männen hade somnat, tvättade sig på toaletten och smög ut. Viskande, bakom en soptunna på gården, fick hon sedan kontakt med larmcentralen.
Flera av de sju nu dömda männen greps på plats.
Drömmer mardrömmar
Efteråt kunde hon inte gå på över en månad. Nu är de fysiska skadorna i stort sett läkta, men det är också allt.Viktoria fingrar på plastmadrassen. Berättar att hon får stöd av psykiatrin, och medicin för att kunna sova.
– Men när jag väl somnar så drömmer jag mardrömmar. Slår och sparkar omkring mig i sängen. Jag har svårt med intimitet, och ser jag en man som liknar våldtäktsmännen får jag ont i magen.
I våras startade hon sin egen skönhetssalong. Arbetet tvingar bort tankarna, och planerna för verksamheten kan hon prata om i timmar. Men när det kommer till henne själv, blir det genast tyst.
– Framtiden för min egen del... den känns väldigt tom just nu.
Fotnot: Viktoria heter egentligen någonting annat.
De dömdes till fängelse & utvisning
Morteza Afzali, 22, grov våldtäkt i två fall. Fängelse i 6,5 år och utvisning.Mohammadi Aziz Ahmad, 34, grov våldtäkt i två fall. Fängelse i 6,5 år och utvisning.
Rafi Bahaduri, 25, grov våldtäkt. Fängelse i 6 år. Utvisas inte eftersom han kom till Sverige innan han fyllt 15 år.
Rustam Ghafory, 22, grov våldtäkt. Fängelse i 4,5 år och utvisning.
Hedayat Rahmati, 21, grov våldtäkt. Fängelse i 6 år och utvisning.
Hashemi Salahedin, 20, grov våldtäkt. Fängelse i 6 år och utvisning.
Mohammadi Zia, 21, grov våldtäkt. Fängelse i 6 år och utvisning.
fredag den 6. juli 2012
Democracy is breaking out all over (but) the Middle East
So, was THIS what Barack Hussein Obama meant during the Arab uprisings when he said, "Democracy is breaking out all over the Middle East?"
- Ahmed Hussein Eid
A group calling themselves 'Promotion of Virtue and Prevention of Vice Authority' posted on Facebook that they were responsible for the murder of Ahmed Hussein Eid, an engineering student, who died of stabbing wounds to his groin. The three men they warned him against walking with his fiance because it is "haram, and it is an abomination." The student shouted in their faces and told them that he is free to do what he wants and it is none of their business. Then he was dead.
http://www.youtube.com/watch?v=704m4mr4aDQ
torsdag den 5. juli 2012
16-årig dreng blev overfaldet af 10 køllebevæbnede indvandrerdrenge
Indvandrerdrenge med køller tæskede 16-årig
Diskussion førte til at 16-årig dreng blev overfaldet af 10 køllebevæbnede indvandrerdrenge
Del
En ophedet diskussion mellem en 16-årig dansk dreng og
en dreng med anden etnisk oprindelse førte lørdag eftermiddag på
Furesøbad i Værløse til, at den 16-årige blev overfaldet af modparten og
dennes omkring 10 kammerater, oplyser Nordsjællands Politi søndag til
Lokalavisen.dkVoldsmand tilkaldte sine vennerDe
to unge drenge var af endnu uopklarede årsager begyndt at diskutere, og
situationen udviklede sig hurtigt til vold, da drengen med
indvandrer-baggrund tilkaldte sine omkring ni-ti kammerater.Gruppen
af indvandrer-drenge gennembankede derefter den 16-årige drenge, som
blandt andet blev slået med trækøller eller træbat, fortæller vagtchef
Susanne Philipson fra Nordsjællands Politi.Ved
det voldelige overfald pådrog den 16-årige Ølstykke-dreng sig en flænge
i hovedet efter at være blevet slået med en af trækøllerne, ligesom han
måtte tage imod mange slag på resten af kroppen.Den ti mand store bande af voldsmænd stak efter overfaldet på den 16-årige dreng af fra Furesøbad.Vidner så diskussionVidner
til overfaldet har til Nordsjællands Politi forklaret, at de så de to
drenge føre en ophedet diskussion kort før overfaldet, der fandt sted
ved 16-tiden lørdag eftermiddag, og blev anmeldt til Nordsjællands
Politi klokken 16.20, oplyser vagtchef Susanne Philipson.Furesøbad
har video-overvågning installeret, og Nordsjællands Politi har nu
sikret sig båndene i jagten på de ti voldsmænd, men efterforskerne hører
gerne fra yderligere vidner, der eventuelt har overværet overfaldet
lørdag eftermiddag.Gerningsmænd sigtes for grov voldDe
mange gerningsmænd vil, såfremt de bliver anholdt, blive sigtet for
grov vold efter straffelovens paragraf 245, der omhandler såkaldt
kvalificeret vold, når der er blevet anvendt slagvåben eller lignende,
oplyser vagtchef Susanne Philipson fra Nordsjællands Politi til
Lokalavisen.dk
Læs mere: http://furesoe.lokalavisen.dk/indvandrerdrenge-med-koeller-taeskede-16-aarig-/20110501/artikler/110509965/1125#ixzz1zjLqI9hg
onsdag den 4. juli 2012
Abonner på:
Opslag (Atom)